Ett år efter Utöya

Idag är det exakt ett år sedan en vilsen person bestämde sig för att genomföra en värsta terroratack som norden har upplevt i modern tid. 77 personer miste livet på Utöya och i Oslos regeringskvarter.
Den 22/7 kommer för mig alltid att vara förknippat med denna hemska händelse och jag lider med alla de som drabbades och deras anhöriga.

Några dagar efter attacken så hölls en ljusmanifestation i Oskarshamn där jag höll det här talet: http://magnus-filosoferar.blogspot.se/2011/07/ljusmanifestation-i-oskarshamn.html

Nu har som sagt ett år gått, sorgen är säkerligen inte mindre hos de människor som mista sina nära och kära men förhoppningsvis har de hittat ett sätt att gå vidare i livet, med sina nära och kära i sitt minne, förhoppningsvis bara ljusa minnen.

 Attentatsmannen, Anders Behring Breivik har stått inför rätta och dom kommer att falla inom en snar framtid. Att han döms tror jag inte att det råder några tvivel om, frågan är vilket straff han döms till.
Det är väldigt lätt att ställa sig längst fram i kön och ropa på livstids fängelse eller till och med dödsstraff. Jag har full förståelse för dessa reaktioner, direkt efter attentatet så kände jag precis samma sak. En sak är dock säker, inte ens lagens strängaste straff ger de människor som miste livet 22/7 2011 livet tillbaka.

Anders Behring Breivik attackerade inte bara AUF:s läger på Utöya och regerings kvarteret i Oslo, utan han attackerade också demokratin. Hans vilja, hans stora mål, vara att krossa demokratin. Just därför så vill jag mana alla människor att respektera rättsväsendet och respektera den dom som Anders Behring Breivik kommer att få. Rättsväsendet är nämligen en av hörnstenarna i det demokratiska systemet.
Men respekterar vi inte rättsväsendet och domen, då har han vunnit. Då har han lyckats med sitt mål. Jag vill inte ge honom den segern och jag hoppas att ingen annan vill ge honom den heller. Låt oss möta hat och attacker mot demokratin med mer öppenhet och med mer demokrati.
Detta är ett ansvar som vi alla har, alla vi som lever i den här världen.

Låt människor sörja sina nära och kära, jag begär inte att någon skall förlåta, jag kommer heller aldrig att göra det. Men jag hoppas att vi tillsammans, oavsett ideologisk grund jobbar tillsammans för att något liknande aldrig kan hända igen.

 Det arbetet gör vi med hjälp av det finaste vi har, demokrati.